1.4 The tea never ends
Det är sådan här gånger jag som pedagog blir så himla lycklig. Det barnen gör är så smart och de vet om det. Det är inte på chans eller med någonslags tur som konstverk som detta blir till. Det är högst medvetet och uttänkt redan innan. Det ni ser på bilden är verket ”The tea never ends”, inspirerad av silversmeden David Clarkes ”Fournier Street 1″ (den ni ser i bakgrunden) nu i ny tappning av Emelie, Selma och Nevena åk 7.
”Det ser ut som en förlängd tekanna, man skulle kunna ha den som prydnad, inte använda längre.”
Detta uttalande i kombination med titeln på verket blir för mig något helt genialiskt. Vad är det dom har gjort? En tekanna med tillhörande kopp, aningen utdragna, tillverkade i lera. Till det finns ett innehåll som på ett sätt har fryst i luften, när det hälldes upp. Att innehållet absolut inte är drickbart gör ju saken bara ännu bättre. Missa heller inte de underbara faten tekannan och kopparna står på, ett i kartong. Det andra tillverkat av ihop-tejpade tandpetare.
1.4 The Skillshop Project, tisdag 18/10, Kvarnbergsskolan åk 7
Dagens workshop utgick som tidigare från 60|40s konstobjekt. Men till skillnad från föregående gånger gjorde vi idag en egen utställning. En utställning i utställningen kan man säga. En meta-utställning! Deltagarna arbetade mycket koncentrerat och fick till ett fantastiskt slutresultat på den korta tid de hade till sitt förfogande. Utställningen som fick namnet ”Fisk” innehöll många figurativa verk, till skillnad från verk tillverkade i tidigare workshops. Kanske berodde det på att jag instruerade deltagarna genom att säga att de skulle hitta inspiration i ett av 60|40s verk för att sedan utveckla det.
En annan sak som kom upp var när vi diskuterade vad ett manifest kan tänkas vara (eftersom 60|40 arbetar efter ett gemensamt sådant).
”Vad tänker ni på när jag säger manifest?”
”Anders Behring Breivik”
”Ja han hade ett manifest, vad innehåller ett manifest?”
”Vad man vill göra och varför man gör det!”
Egentligen är det inte konstigt att de kommer på att tala om Breiviks manifest när jag ställer en sådan fråga. Även om det manifest jag syftar på finns för dem uppsatt på väggen i stora svarta bokstäver, är det ändå Breiviks manifest som är det vi närmast fått höra om i media. På ett sätt tycker jag att detta tydligt visar hur bra det är att gå med sina elever på konstutställningar. Konstverken i sig kan i sina olika uttryck få oss att reflektera och prata om saker och tankar vi inte visste fanns där inuti oss. Även om tankarna som kommer upp behandlar ens egna innersta associationer, är det inte farligt att tala om detta om vi har ett gemensamt objekt framför oss, som alla ser och förhåller sig till för tillfället.
1.3 ”Dörrhandtag i lera som man inte kan använda”
”Det där dörrhandtaget gick ju inte att använda, eller ja det gick ju att använda men om man tog på det så blev det lite mer förstört för varje gång. Och nu ligger det ju här i så nu går det ju inte att använda alls. Mitt handtag är ju av lera så det går ju verkligen inte att använda.”
1.3 Den förvirrande spegeln!
”Ja alltså vi tyckte det var en cool imitation av en spegel, å så gillar vi att spegla oss!”
”Vi tänkte att vi skulle göra en spegel av lera som man inte kan spegla sig i, en spegel som man inte kan spegla sig i liksom, fattar du?!”
”Ja! Absolut! Ironiskt!! Varför valde ni det här verket?”
”Ja, man blir förvirrad när man ser den, man får lite ont i ögonen, det är coolt!”
”Vi tog det för att vi inte fattade budskapet.”
1.3 ”Du ser väl att den är inbucklad?”
”Ja vi tog den här, den som är inbucklad. Tänkte att vi ville göra den slät, buckla ut den.”
”Vad heter erat verk?”
”RAGE!!!! Alltså typ ilska, raseri.”
1.3 The Skillshop Project, måndag 13/10, Kvarnbergsskolan åk 7
Till skillnad från den första workshopen, där deltagarna fick dela in sig i två grupper, den ena gruppen fick gå in i utställningen för att välja ut ett objekt som de sedan tillsammans med sin ovetande kompis utanför utställningen skulle reproducera, genom att berätta vad de sett utan att använda några beskrivande ord. Fick idag deltagarna tillsammans välja ut ett objekt efter att vi pratat om några av dem. Till objektet uppmanades de att tillverka en kommentar. Det kunde vara att de ville reproducera konstverket för att förbättra det eller hjälpa konstverket att berätta sin historia genom att göra ett eget verk. Vissa lät sig inspireras av ett specifikt konstverk för att sedan göra någonting helt eget.
